Publicerad 2011-09-29 23:39:15 i Allmänt
Vet du när vi senat träffades? Nä, jag minns det knappt, men det var i augusti. Det är jävligt längesedan.
Det värsta är inte att inte träffa dig. det värsta är att inte veta om du någonsin tänker på mig. finns jag i dina tankar alls? Jag vet inte ens vad jag vill. Vill jag att du ska tänka på mig, eller vill jag det inte? hur sjukt är inte detta velande hit och dit...?
Det finns saker i livet man är bergsäker på, som att böcker är pappriga och att du när du först mötte min blick sände en sån stråle av...nånting till mig att jag blev helt lost. Jag minns vad det första du sa till mig var, och bara det borde kvala in mig till psyket. Vem fan minns en sån sak?? jag minns dina kläder, jag minns allt. Jag kan beskriva dina ögon, din kropp och jag kommer aldrig att glömma din blick. Din blick och dina händer. Jag är sjuk i huvudet!
Dina ögon är det finaste jag sett. Jag tror jag har sagt det flera gånger nu, men de är fantastiska.
"jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig."
Jag vill ha dig.
Publicerad 2011-09-26 10:22:06 i Allmänt
Nu är du sån igen. avvikande, undviker mig. Svarar inte... Vad är det du vill egentligen?
Vi har ingen möjlighet att ses på ett tag. Jag har mitt liv och du har ditt. De tiderna du kan så jobbar jag. Javisst jag kan gå ner i arbete, men är du värd det? Jag kan tillochmed ta ledigt en dag om du vill, men jag vet verkligen inte om du är värd den uppoffringen. Du får visa mig först att det är någon idé. För är det verkligen meningen att jag ska arrangera alla träffar? Du gillar ju att vara den som bestämmer, men du tar inte ett steg utan att jag puttat en stund. Vill jag det?
Är du rädd?
Jag är rädd...
Publicerad 2011-09-24 21:26:11 i Allmänt
Jag känner hur spänningarna släpper. Axlarna sjunker och andningen blir lugnare, djupare. Lutar mig tillbaka och tar en liten sipp av vinet. Låter smaken rulla runt i munnen och sprida sin värme och sötma innan jag låter det smyga ner i halsen.
Det är lördag, och jag har jobbat från 6.00 till 19.30. I morgon blir en lika lång dag och måndag ytterligare 18 timmar arbete. Min stund på jorden. Lördag med vin och choklad.
Jag slappnar av. Njuter av vinet jag aldrig dricker annars och känner att det är så underbart att äntligen rå sig själv. Inga krav, ingen press, ingen stress och framförallt inget dåligt samvete över att jag sätter mig ner och njuter en stund.
Jag ser mig omkring i lägenheten. Ljusen fladdrar i varje fönster och doften från rökelse ligger tung i luften. Och jag undrar, hur går man vidare när det gör så ont? Hur orkar man? Utåt är jag som vanligt men inuti kokar ångesten och hotar att spränga mig. Får inte låta något komma ut, eller jag riskerar att rasera hela min själ.
Så svårt att hålla fast, som en flotte i en ström flod. Jag känner mig som en fågel i vinden. Vad är kärlek? Vad är passion? Allt jag varit så säker på hotar att falla isär, som ett korthus. Allt jag jobbat på att bygga upp, min själ, mitt liv...
Andas djupt. Låter axlarna falla ner, blundar, slappnar av. Försöker hitta friden och lugna de bubblande kokande känslorna inuti. Hittar slutligen beslaget och låset runt min själ och sluter till. Låser. stänger om den. smyger sakta ut och gömmer nyckeln. Hoppas att ingen hittar dit igen. Vill skydda, försvara mot intrång och skador. Vill inte bli sårad igen. Vill inte blotta mig och bli uppsliten av rovdjuren en gång till.
Publicerad 2011-09-23 21:28:44 i Allmänt
Vad är det med choklad som gör att man mår så mycket bättre om man äter det? Det söta, mjuka smaken som fastnar på tungan och gommen och som sprider sig i munnen med sin härlighet. Man kan alltid lita på att chokladen gör sitt jobb. Den ligger i skåpet och väntar på att man efter en dag som dennna plockar fram den, delar en bit och låter den sakta smälta i munnen. Sätter mig i soffan och tittar på ljusen som fladdrar i fönstret medan jag tar en bit till.
Jag vet att jag måste välja snart. Det hade varit så lätt om jag aldrig mött dig, samtidigt hade jag förmodligen ännu levt i ett miserabelt äktenskap. Du fick mig att inse hur tomt mitt gamla liv var. Egentligen har jag mycket att tacka dig för, men det skulle jag aldrig berätta för dig. Du vill inte veta det.
Jag försöker hitta andra, men det är inte lätt. Jag försöker sudda bort dig, men det går inte. jag vill verkligen ha dig, men ändå inte.
Jag jobbar mycket nu, och alla runt mig är oroliga, men jag kan ju inte säga att jag jobbar för att slippa tänka på allt det jobbiga som hänt. Visst är jag nere, visst är jag deprimerad, det är inte konstigt. Jag fick ett råd en gång. Man ska le minst fem minuter varje dag så kommer det av sig själv sen men vad hjälper det om man ler och ser glad ut när man är trasig inuti? Vem är det man gör lycklig då? Inte sig själv. Man ljuger bara.
Jag ler. Jag är glad. Jag kämpar väldigt hårt för den bilden av mig. Hur jag känner mig inuti är det ingen som bryr sig om, bara man är glad utåt. Jag började nästan gråta idag. jag träffade en vän som frågade hur jag mådde, och tittade in i mina ögon. Som om han verkligen ville veta. Jag mår inte bra, men jag blir snart bättre. Det går framåt, en dag i taget. det har gått bakåt tidigare, så jag mår bättre nu.
Jag saknar dig. Vill se dina ögon. Vill att du håller om mig. Vill känna att jag kan hålla av en person utan några krav på mig.
Jag tar en bit choklad till, tänker på dig. Låter den sakta smälta i munnen. Låter sötman sprida sig i munnen. Känner hur det strålar ut i blodet, detta som choklad har som gör att man alltid kan lita till att dagen slutar bra bara man tar en bit.
Publicerad 2011-09-22 22:10:04 i Allmänt
Kan jag inte få vara det? jag vill träffa någon som det säger PANG om, som är snäll, trygg, sexig och som vill ha barn. Kruxet är att jag inte vill leva ihop med någon. Jag vill inte vara bunden igen, aldrig mer. Jag vill aldrig någonsin hamna i beroendetällning igen, men jag vill ha barn! Så jag söker en man som gärna är pappa på distans.
Han ska vara längre än mig, med mörkt hår. Han ska vara vältränad och bry sig om sitt utseende. OOps! Alla som stämmer in är upptagna! Helt oroligt. Men det är klart att man får vara bra dum som kvinna om man släpper taget om den perfekta mannen, och något fel måste det ju vara på honom om han är singel, eller?
Alltså måste jag vara med en upptagen man, och då är vi tillbaka vid början. Det är alldeles perfekt att ha sex med dig. Du är snygg, vältränad och upptagen. Men vill du ha barn? Nä, det tror jag inte. Och absolut inte med mig, din sexleksak. Man har inte barn med någon man inte tänker leva med. Det har man bara om man är gay.
Fast du hade blivit en bra pappa.
Publicerad 2011-09-21 19:21:20 i Allmänt
Varför gör jag mig själv detta? Jag gör mig själv illa varje gång jag kontaktar dig. Men jag gör mig själv illa om jag låter bli, så vad fan ska jag göra?
Jag har kontaktat dig igen och vill träffas, men vad gör det när det inte kommer att hända? Jag kan väl bara strunta i dig. Men det går inte och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tänkte så här att om jag ber dig komma en enda gång så kanske jag kan glömma allt sedan. Du får bara bevisa för mig att du inte är något att vänta på eller att längta till.
Så vad gör jag om det verkligen stämmer mellan oss och jag älskar det??
Jag fattar inte vad jag håller på med, jag är en mogen kvinna, varför beter jag mig som ett barn!? Eller en kåt tonåring... Hur känner du? är du också orolig? Tänker du alls på mig??
Vill jag ens att du ska tänka på mig? Det ställer till ännu mer oreda i mitt liv och mitt inre om det visar sig att du är lika förvirrad och konstig som jag, för vad betyder detta då? Då måste det på nåt ologiskt och skumt sätt vara meningen att vi ska träffas, eller?
Publicerad 2011-09-18 16:13:54 i Allmänt
Det finns ingen jag skulle vilja träffa mer än dig just nu. Jag kan inte träffa dig, får inte, vill egentligen inte men abstinensen börjar bli outhärdlig. Jag kunde lika gärna knarkat istället för träffat dig. Du har förstört mitt liv. Hur ska jag komma ur detta?
Du finns i mina drömmar när jag sover. jag kan inte sluta tänka på dig. vart jag än går å tror jag att jag ska möta dig runt hörnet. När jag är inne i stan neglar jag bort mot ditt hus. jag hittar anledningar att vara i området och jag spanar ofrivilligt efter dig vart jag än går. Någonstans hoppas jag att du ska dyka upp och hålla om mig och säga att du är lika galen som jag.
Det är inte kärlek, inte förälkelse. Det är något annat. Jag ser vår framtid. Men inte som ett par, nej, nej, nej. Du tänder en eld som brinner bara för att vi inte har en framtid som par. Den finns där för att vi kan njuta tillsammans men att bilda familj? Nej, du är inte en man som jag skulle skaffa barn ihop med. Du är inte mannen som kan bo med någon. Du ska vara fri, som örnen och flyga som du vill. Dig kan man inte stänga in i ett förhållande.
Jag ville skriva till dig idag igen. Tänkte skicka sms om att jag vill träffas, men jag la band på mig. Ska jag? Jag är så förvirrad och så tveksam. jag har inte tid egentligen. När skulle vi träffas? jag jobbar ju jämt, alla klagar ju på det.
Jag hatar mig själv.
Publicerad 2011-09-17 20:46:55 i Allmänt
Är den min?
Om min man har sex med en annan kvinna (vilket jag inte kan bevisa att han haft) är det då mitt fel? Om den man jag har sex med är gift, är det mitt fel?
Svaret är att skulden alltid är min.
Min man är otrogen för att jag är en mara. Män är alltid otrogna för att deras fruar inte tillfredsställer deras behov av bekräftelse. Män vill ha en fru om sköter det dagliga med att ta hand om barnen och the basic groundwork i hemmet. . Eller så är det frun som inte vill därför att mannen helt enkelt inte attraherar henne längre, men då är det frun som inte gjort tillräckligt stor ansträngning för att få mannen att känna sig nöjd med livet såpass att han kan attrahera sin kvinna.
Skulden är alltid min.
Det är jag som är den andra kvinnan. Den som borde veta bättre.
Män är martyrer. De älskar att tycka synd om sig själva. Det är vi kvinnor som tvingar dem till alt. Vitvingar in dem i samboskap, vi "blir gravida", typ helt av oss själva och tvingar edan mannen att hjälpa till med barnet. Vi gifter oss med dem och sedan får de betala allt eftersom de har ett riktigt jobb som ger riktiga pengar. Inte ett larv-jobb där man har kul och knappt tjänar några pengar. det är ju männen som får dra det tyngsta lasset jämt. Så fort de får en tjej kan de inte längre göra vad de vill. De kan inte ligga med vem som helst, inte göra vad de vill och inte köpa allt de vill för vi kostar så mycket tid, energi och inte minst engar för dem. Självklart har vi inte sex tillräckligt ofta. Det är mitt fel.
Därför vet jag som varit gift att det alltid är mitt fel. Oavsett vad det handlar om och oberoende om jag är kristen eller muslim, hindu eller sikh, afrikan eller asiat, svensk eller sudansk, så är det mitt fel därför att jag föddes till kvinna i en oerhört orättvis och patriarkalisk värld.
Publicerad 2011-09-16 10:21:41 i Allmänt
Jag kan sakna det, men ändå inte. Jag saknar egentligen inte sex, jag saknar bekräftelsen att jag är en attraktiv kvinna. Jag saknar känslan att se en man (dig) och bara vilja slänga mig i sängen (eller på vadsomhelst) och ha vilt, passonerat sex. Jag saknar den känslan som jag fick när jag såg dig. Men jag saknar inte själva sexet.
Samtidigt vill jag inte ha den upplevelsen igen för jag tappar kontrollen. Är det så med dig också? Är det kanske därför du är så noga med att vi inte får blanda in känslor? För att du känner och tappar all kontroll, precis som jag? Med dg får jag bekräftelse. Du är mitt knark som får mig att växa. Du tycker att jag är attraktiv, det ser jag och det känner jag. Jag behöver dig. Men jag behöver inte ditt liv. Jag vill inte vara en del av din vardag.
Jag vacklar ännu i mitt beslut. Ska jag använda dig eller ska jag låta bli? Du blir som det där glaset med vin som jag skulle vilja ta, men som jag låter bli för jag vet att det inte är bra för mig. I stället för att ta ett glas vin då och då så låter jag bli helt, annars kanske det bli en vana. Jag är rädd för att be dig komma för jag vet inte om jag kan hantera stormen du skapar och det beroendet som redan spirar.
Jag fantiserar ofta om hur du är att ha sex med. Jag/vi har ju aldrig låtit gå så långt. Vi har inte ens rört varandra på ett sådant sätt, fast vi velat. Räknas sms-sex? Eller kallar man det ett förspel? i såfall har vi haft ett otroligt långt förspel som slutade i... inget. Snopet...Inte konstigt man mår dåligt.
Jag förbereder mig på att kontakta dig igen. Denna gången kommer du säkert att säga nej, men jag tror inte att jag kan låta bli. Jag måste ha dig!
Jag hittade en intressant sida på internet du borde läsa. Ett utdrag som kunde vara hämtat från mitt tidigare liv, innan dig och innan min skilsmässa:
"Livsglädje ger lust
Det är helt klart att entusiasm för livet, arbetet, någon hobby osv. gör oss mer passionerade. Livsglädje medför lusta i sovrummet. De unga kan ha sex oavsett vad som pågår i livet, men det kan sällan vi. Den som förlorat sin entusiasm får allt mindre intresse för arbete, familj och relationer. Det går längre och längre tid mellan samlagen och därför längtar de mindre och mindre efter sex. De som känner så, måste få sin livslust tillbaka. Vissa människor förlorar entusiasmen som ett resultat av förlorad optimism. De har låtit negativa erfarenheter, svårigheter och motgångar tagit över."
Är det så det är för dig? Är det därför du är beredd att bedra din sambo för mig? Att livslusten försann och sen mötte du mig som bara skriker "TA MIG" när vi möts. Vilken man kan stå emot något så desperat?
Barbro Lennéer-Axelsson skriver även något annat väldigt träffande:
"Ibland spelar hjärtat oss ett spratt. Intensiva känslor uppstår plötsligt och det sker en kollaps av barriärer mellan två främlingar, där inget stämmer mer än den intensivt brinnande låga. Det är passionen som våldsamt flammat upp. När den inte lugnar ner sig till en stilla glöd, utan fortsätter brinna av begär och besatthet, kan den vara omöjlig att leva med.
Passionen slår ner som kärlek vid första ögonkastet. De två som drabbas kan vara främlingar för varandra. De är fast innan de ens vet vad de heter. De kan t.o.m. hinna kyssas innan de presenterar sig. Som två poler av en magnet har de dragits till varandra. Passionen river allt motstånd och båda parter som drabbas blir blinda för allt annat än att uppfylla detta begär. Det kan finnas ett ögonblick av normaliserande innan hettan sätter in. Man förstår inte vad som händer. Man tycker att det här är inte riktigt klokt! Det kan också kännas som en elektrisk stöt vid beröring. Hela kroppen vaknar och sedan är det som om blicken inte stannar vid ögat utan berör själen.
En befrielse från ansvar – ja så beskriver de flesta som drabbats av passionen detta tillstånd. Ansvarsfriheten kan ta sig olika skepnader. Lusten att bryta upp från allt och skapa en ny fantastisk tillvaro tillsammans finns där. En känsla av att bli en till 100 procent levande människa där nuet är förhärskande är en del av berusningen. Men det finns ett uppvaknande, en ”kärleksbaksmälla”. Så talar den krassa verkligheten om känslor och passion. Det har forskats även om detta. Och man vet att den hänryckande kärleken blommar allra starkast så länge det finns lite främlingskap kvar. Fantasin får fylla ut och det som projiceras blir så fantastiskt och perfekt. Det okända är lockande och nyfikenheten på det ännu ej upptäckta så stor. Det är inte alltid passionen går att leva med. När den inte lägger sig till en lugn kärlek utan fortsätter att brinna i begär och besatthet är den svår att hantera i en vardag."
Publicerad 2011-09-14 21:12:59 i Allmänt
Jag kan inte räkna ut vad det är jag vill med dig. Du lämnar mig aldrig ifred. Jag kan inte sluta tänka på dig. Jag har verkligen försökt. Varför finns där hela tiden? Jag har försökt titta efter andra, försökt att hitta någon annan att längta efter, men det finns ingen. vad ska jag ta mig till...?
Vad gör du här
som en stickande, kliande känsla
likt en irriterande mygga
sitter du där
i mitt huvud. Och lika avskydd
Kan du släppa mig?
Lämna mig nu, låt mig vara
låt mig växa och bli ny, utan dig
utan ditt liv, dina tankar
Utan de känslor du väcker
bara genom att finnas där
Tänk om du bara
kunde låta mig släppa dig, en sekund
en minut
mitt liv är mitt men
du kryper in under min hud
och biter dig fast
Helt utan rationalitet
utan en klar tanke
som ett fönster som blåser upp
och går sönder
faller jag mot dig
Du hänger kvar
jag sliter bort dig, du biter dig fast
som en igel sitter du där
jag ger inte upp
tänker aldrig ge efter
ska bli av med dig, någon gång, snart
jag måste få bort dig
annars är jag dömd, jag vet det
dömd till att leva ett liv med ett sinne
födunklat av en kärlek
jag aldrig kommer att erkänna
Du aldrig kommer att acceptera
Det är inte en ett brustet hjärta. Det är inget hjärta alls. Bara en känsla, en passion. Och den är fel.
Publicerad 2011-09-13 20:47:31 i Allmänt
Jag gråter, och gråter, och gråter, men det syns inte. Jag får höra att jag är så glad alltid och att jag är så trevlig som alltid ler, men lycklig är jag inte. Man kan vara glad, och olycklig.
Jag är inte kär. Det är inte kärlek, det kan det inte ara för jag vill inte älska dig. du passar inte mig. Du är inte min drömman. Men du är mannen i mina drömmar. Det är bara passion. Du känner inget för mig. du ligger inte vaken, det slår jag vad om. Jag borde strunta i dig, men jag kan inte. Det är bara här jag erkänner det, jag skulle aldrig erkänna det öppet.
En upptagen man, en man som jag inte vill ha. Du är en man jag inte kan vara utan.
Jag vill skriva till dig, vill tala om vad jag tänker på och hur jag känner, men det är omöjligt. Varför skulle du vilja ha sms av mig. Du har inget intresse i mig annat än för sex. en dag kanske jag låter dig komma hit och få det du vill ha. En dag då jag inte längre känner, och då mitt inre är i lugn. En dag...
Publicerad 2011-09-13 19:51:36 i Allmänt
Det är konstigt hur du har etsat dig fast i mitt inre. Det finns hur många anledningar som helst till att avsky dig, hur många punkter som helst där du representerar en typ av män jag alltid föraktat och alltid varnat mina vänner för. Det finns ingenting som indikerar att vi två på något allra minsta vis skulle kunna passa ihop. Så varför kan jag inte sluta tänka på dig? varför börjar jag skaka och må illa bara av tanken på dig?
Jag kan räkna upp ett dussin anledningar till att vi inte passar ihop, och anledningar till att vi aldrig kommer att ha ett liv tillsammans. Men jag hittar ingenting gemensamt med dig. Så arför drömmer jag fortfarande om dig? Varför känner jag så starkt? jag kan inte säga det rent ut till dig, för känslor är inget vi ska tala om.
Dina armar runt min kropp, dina händer runt min midja. Dina ögon som ser in i mina... Det gör så ont och det får min värld att snurra när jag tänker på det.
Det kan inte vara noralt att känna såhär. jag måste vara sjuk på något vis. Det måste bero på någon slags rubbning någonstans. Jag vill bara glömma dig, vill kunna gå vidare. det är ju längesedan vi sågs. En evighet sedan.
jag har verkligen försökt att tänka på andra. Har tillochmed flörtat med ett par stycken. Men jag känner mig falsk.
jag vill inte ha dig, inte egentligen. Men jag kan inte leva utan dig. jag vet att jag inte kan leva med dig heller. Du är inte den typen av män jag faller för. Du har ingenting av det jag söker, ingenting...
Du är ett svin, ett as. Någon att förakta. Ändå gråter jag varje dag inom mig över den förlust jag upplevt. Du gör mig hel, och så trasig...
Publicerad 2011-09-08 09:25:17 i Allmänt
Jag tänker inte tänka på dig mer, men ändå tänker jag ständigt på dig. Hur känner du dig? Har jag sårat dig? har jag rubbat din värld? Tänker du alls på mig? Jag tar ett steg fram, och ett till, och förstår att jag inte kan hålla på att ständigt ha dig inuti mitt sinne.
Jag vill se dig och söker ständigt din närvaro, du är mitt opium. Vart jag vänder mig hoppas jag att du står där fastän jag vet att du inte är bra för mig. vi har ingen framtid. Varför kan jag inte bara sudda ut hela din existens?
Nu förstår jag vad en drog kan göra med människor. Jag förstår de som ständigt letar efter en anledning att ta den. jag är likadan. Du är en drog, mitt heroin, min kvällscigg, den där som man bara måste ta för att känna sig värdefull. men jag känner mig inte värdefull tillsammans med dig. Jag känner mig hel, men smutsig. För varför faller jag för någon som är så långt ifrån mitt ideal som det bara går?
Jag vill avsky dig. Jag vill hata dig. jag vill tänka att du är en gris som jag aldrig vill se igen, men det enda jag vet säkert är att jag inte vågar träffa dig för då kommer jag att vara förlorad för alltid. Du vill inte blanda in känslor, men mina känslor är redan inblandade.
Hela mitt väsen vrålar att det är fel! du är inte den man jag behöver. Jag behöver ingen man, och abolut inte nu! Varför känner jag inte samma idiotiska känsla när jag ser andra? Vad är det hos dig som gör att jag blir svag och fylld av ljus då jag ser dig? Det räcker att jag tänker på dig så blir jag tokig! Varför? Jag försöker verkligen att ändra på det. Försöker tänka och titta på andra, men alla jämförs med dig, och förlorar...
Vad fan har du gjort med mig!!??
Publicerad 2011-09-02 21:38:46 i Allmänt
Nu gjorde jag det igen... jag bad om ett avslut från drogen du blivit för mig. Jag kan inte sitta och längta till nästa gång. Jag kan inte lägga all energi på dig och mig. jag behöver den på andra plan.
http://youtu.be/IzW3oE4oX6M Millissa Horn får beskriva det närmre. Hon känner dig som jag...
Publicerad 2011-09-02 16:08:28 i Allmänt
Vill inte, vill, vill inte, borde inte, kan inte, måste, måste, MÅSTE!
Kan inte stå ut med mig själv om jag gör det, men blir galen om jag inte träffar honom.
Vet du vad du gör med mig? Du sabbar hela mitt väsen. Du är vinden som river i mitt hår och ställer till oreda. du är åskan som spränger i luften och djävulen på jorden. Du går där som en gud och djävul i ett och styr och ställer över mitt öde. varför kan jag inte bryta? Denna detruktiva relation som river och krossar mitt inre. Och som gör mig så hel och fullbordad då vi möts...
Aldrig har jag träffat någon som dig. Du slår ner som en blix och fullständigt stenar mig.
Dina ögon... Dessa ögon som förföljer mig vart jag går och som gäckar min sömn. dessa blå avgrundsdjupa ögon...
