Aldrig...
Jag tänker inte tänka på dig mer, men ändå tänker jag ständigt på dig. Hur känner du dig? Har jag sårat dig? har jag rubbat din värld? Tänker du alls på mig? Jag tar ett steg fram, och ett till, och förstår att jag inte kan hålla på att ständigt ha dig inuti mitt sinne.
Jag vill se dig och söker ständigt din närvaro, du är mitt opium. Vart jag vänder mig hoppas jag att du står där fastän jag vet att du inte är bra för mig. vi har ingen framtid. Varför kan jag inte bara sudda ut hela din existens?
Nu förstår jag vad en drog kan göra med människor. Jag förstår de som ständigt letar efter en anledning att ta den. jag är likadan. Du är en drog, mitt heroin, min kvällscigg, den där som man bara måste ta för att känna sig värdefull. men jag känner mig inte värdefull tillsammans med dig. Jag känner mig hel, men smutsig. För varför faller jag för någon som är så långt ifrån mitt ideal som det bara går?
Jag vill avsky dig. Jag vill hata dig. jag vill tänka att du är en gris som jag aldrig vill se igen, men det enda jag vet säkert är att jag inte vågar träffa dig för då kommer jag att vara förlorad för alltid. Du vill inte blanda in känslor, men mina känslor är redan inblandade.
Hela mitt väsen vrålar att det är fel! du är inte den man jag behöver. Jag behöver ingen man, och abolut inte nu! Varför känner jag inte samma idiotiska känsla när jag ser andra? Vad är det hos dig som gör att jag blir svag och fylld av ljus då jag ser dig? Det räcker att jag tänker på dig så blir jag tokig! Varför? Jag försöker verkligen att ändra på det. Försöker tänka och titta på andra, men alla jämförs med dig, och förlorar...
Vad fan har du gjort med mig!!??
Jag vill se dig och söker ständigt din närvaro, du är mitt opium. Vart jag vänder mig hoppas jag att du står där fastän jag vet att du inte är bra för mig. vi har ingen framtid. Varför kan jag inte bara sudda ut hela din existens?
Nu förstår jag vad en drog kan göra med människor. Jag förstår de som ständigt letar efter en anledning att ta den. jag är likadan. Du är en drog, mitt heroin, min kvällscigg, den där som man bara måste ta för att känna sig värdefull. men jag känner mig inte värdefull tillsammans med dig. Jag känner mig hel, men smutsig. För varför faller jag för någon som är så långt ifrån mitt ideal som det bara går?
Jag vill avsky dig. Jag vill hata dig. jag vill tänka att du är en gris som jag aldrig vill se igen, men det enda jag vet säkert är att jag inte vågar träffa dig för då kommer jag att vara förlorad för alltid. Du vill inte blanda in känslor, men mina känslor är redan inblandade.
Hela mitt väsen vrålar att det är fel! du är inte den man jag behöver. Jag behöver ingen man, och abolut inte nu! Varför känner jag inte samma idiotiska känsla när jag ser andra? Vad är det hos dig som gör att jag blir svag och fylld av ljus då jag ser dig? Det räcker att jag tänker på dig så blir jag tokig! Varför? Jag försöker verkligen att ändra på det. Försöker tänka och titta på andra, men alla jämförs med dig, och förlorar...
Vad fan har du gjort med mig!!??
