royalle

När allting verkar dött. När livet inte längre innehåller skratt och stjärnor. När man tänker tankar som färgar världen grå. Drömmarna handlar om flykt och skräck. Om man bara ser sig själv i spegeln fastän man borde se mer, vad gör man då? Ibland kan jag känna panik. Är detta allt jag får?! Borde jag vara nöjd, eller ska jag sätta ner foten? Om jag vill mer, kommer jag att få det, eller kommer jag att känna mig besvärlig? Jag är besvärlig.

Jag är inte lätt att leva med, att ha förhållande med. Kanske ska jag gå igen. Låta honom leva sitt liv med sina tankar där jag inte verkar få plats. Eller har jag en plats där? Kanske har jag en given plats som han ser som självklar, men som jag inte vet om. Inte kan jag fråga heller...