gräsänka.
Nu är JD iväg och kollar maskiner. Gamla maskiner. I en helt annan landsände.
Det är ganska fascinerande att man kan åka så långt för att titta på en traktor som faktiskt sett sina bästa dagar, även för 50 år sen... Det som jag tycker är fascinerande med dessa möten och besök är att kunna analysera människorna bakom intresset. En gubbe på 50 år som återuplever sin barndom, fine, men en 30-40 åring? Vad är det han/hon får ut av det?
Jag är kanske orättvis, men jag kan inte låta bli att tänka på alla vintrar jag varit tvungen att få igång den där förbaskade frusna traktorn utan hytt från 1960-nånting bara för att djuren på något vis ska kunna få mat eller vatten. Och alla svordomar när slangen till nånting på nån konstig och svåråtkomlig plats i det gamla antika skrället lossnade för hundratjugesjunde gången den veckan! Eller bara en sån enkel sak som att koppla ett verktyg. Det kräver minst att man kan hantera 100 kg i bänkpress innan man ens kan fundera på att koppla en harv, bara som exempel. När traktorn dessutom välter baklänges när man väl fått på harven och sen lyfter den så såg iallafall jag framför mig hur jag sprängde skiten i luften och flyttade till stan istället.
Kanske är det så att när man inte tvingats använda det varje dag i sitt liv så ser man bara tjusningen med det. Gulligheten lixom. för visst är de söta, de små traktorerna med glada fronter och mysigt kluckande motorljud. Men aldrig mer att jag ska bygga min verksamhet på att vara beroende av en gammal tjurig maskin från förra seklet igen.
Det är ganska fascinerande att man kan åka så långt för att titta på en traktor som faktiskt sett sina bästa dagar, även för 50 år sen... Det som jag tycker är fascinerande med dessa möten och besök är att kunna analysera människorna bakom intresset. En gubbe på 50 år som återuplever sin barndom, fine, men en 30-40 åring? Vad är det han/hon får ut av det?
Jag är kanske orättvis, men jag kan inte låta bli att tänka på alla vintrar jag varit tvungen att få igång den där förbaskade frusna traktorn utan hytt från 1960-nånting bara för att djuren på något vis ska kunna få mat eller vatten. Och alla svordomar när slangen till nånting på nån konstig och svåråtkomlig plats i det gamla antika skrället lossnade för hundratjugesjunde gången den veckan! Eller bara en sån enkel sak som att koppla ett verktyg. Det kräver minst att man kan hantera 100 kg i bänkpress innan man ens kan fundera på att koppla en harv, bara som exempel. När traktorn dessutom välter baklänges när man väl fått på harven och sen lyfter den så såg iallafall jag framför mig hur jag sprängde skiten i luften och flyttade till stan istället.
Kanske är det så att när man inte tvingats använda det varje dag i sitt liv så ser man bara tjusningen med det. Gulligheten lixom. för visst är de söta, de små traktorerna med glada fronter och mysigt kluckande motorljud. Men aldrig mer att jag ska bygga min verksamhet på att vara beroende av en gammal tjurig maskin från förra seklet igen.
