Skulden i patriarkatet
Är den min?
Om min man har sex med en annan kvinna (vilket jag inte kan bevisa att han haft) är det då mitt fel? Om den man jag har sex med är gift, är det mitt fel?
Svaret är att skulden alltid är min.
Min man är otrogen för att jag är en mara. Män är alltid otrogna för att deras fruar inte tillfredsställer deras behov av bekräftelse. Män vill ha en fru om sköter det dagliga med att ta hand om barnen och the basic groundwork i hemmet. . Eller så är det frun som inte vill därför att mannen helt enkelt inte attraherar henne längre, men då är det frun som inte gjort tillräckligt stor ansträngning för att få mannen att känna sig nöjd med livet såpass att han kan attrahera sin kvinna.
Skulden är alltid min.
Det är jag som är den andra kvinnan. Den som borde veta bättre.
Män är martyrer. De älskar att tycka synd om sig själva. Det är vi kvinnor som tvingar dem till alt. Vitvingar in dem i samboskap, vi "blir gravida", typ helt av oss själva och tvingar edan mannen att hjälpa till med barnet. Vi gifter oss med dem och sedan får de betala allt eftersom de har ett riktigt jobb som ger riktiga pengar. Inte ett larv-jobb där man har kul och knappt tjänar några pengar. det är ju männen som får dra det tyngsta lasset jämt. Så fort de får en tjej kan de inte längre göra vad de vill. De kan inte ligga med vem som helst, inte göra vad de vill och inte köpa allt de vill för vi kostar så mycket tid, energi och inte minst engar för dem. Självklart har vi inte sex tillräckligt ofta. Det är mitt fel.
Därför vet jag som varit gift att det alltid är mitt fel. Oavsett vad det handlar om och oberoende om jag är kristen eller muslim, hindu eller sikh, afrikan eller asiat, svensk eller sudansk, så är det mitt fel därför att jag föddes till kvinna i en oerhört orättvis och patriarkalisk värld.
Om min man har sex med en annan kvinna (vilket jag inte kan bevisa att han haft) är det då mitt fel? Om den man jag har sex med är gift, är det mitt fel?
Svaret är att skulden alltid är min.
Min man är otrogen för att jag är en mara. Män är alltid otrogna för att deras fruar inte tillfredsställer deras behov av bekräftelse. Män vill ha en fru om sköter det dagliga med att ta hand om barnen och the basic groundwork i hemmet. . Eller så är det frun som inte vill därför att mannen helt enkelt inte attraherar henne längre, men då är det frun som inte gjort tillräckligt stor ansträngning för att få mannen att känna sig nöjd med livet såpass att han kan attrahera sin kvinna.
Skulden är alltid min.
Det är jag som är den andra kvinnan. Den som borde veta bättre.
Män är martyrer. De älskar att tycka synd om sig själva. Det är vi kvinnor som tvingar dem till alt. Vitvingar in dem i samboskap, vi "blir gravida", typ helt av oss själva och tvingar edan mannen att hjälpa till med barnet. Vi gifter oss med dem och sedan får de betala allt eftersom de har ett riktigt jobb som ger riktiga pengar. Inte ett larv-jobb där man har kul och knappt tjänar några pengar. det är ju männen som får dra det tyngsta lasset jämt. Så fort de får en tjej kan de inte längre göra vad de vill. De kan inte ligga med vem som helst, inte göra vad de vill och inte köpa allt de vill för vi kostar så mycket tid, energi och inte minst engar för dem. Självklart har vi inte sex tillräckligt ofta. Det är mitt fel.
Därför vet jag som varit gift att det alltid är mitt fel. Oavsett vad det handlar om och oberoende om jag är kristen eller muslim, hindu eller sikh, afrikan eller asiat, svensk eller sudansk, så är det mitt fel därför att jag föddes till kvinna i en oerhört orättvis och patriarkalisk värld.
