royalle

Det är konstigt hur du har etsat dig fast i mitt inre. Det finns hur många anledningar som helst till att avsky dig, hur många punkter som helst där du representerar en typ av män jag alltid föraktat och alltid varnat mina vänner för. Det finns ingenting som indikerar att vi två på något allra minsta vis skulle kunna passa ihop. Så varför kan jag inte sluta tänka på dig? varför börjar jag skaka och må illa bara av tanken på dig?

Jag kan räkna upp ett dussin anledningar till att vi inte passar ihop, och anledningar till att vi aldrig kommer att ha ett liv tillsammans. Men jag hittar ingenting gemensamt med dig. Så arför drömmer jag fortfarande om dig? Varför känner jag så starkt? jag kan inte säga det rent ut till dig, för känslor är inget vi ska tala om.

Dina armar runt min kropp, dina händer runt min midja. Dina ögon som ser in i mina... Det gör så ont och det får min värld att snurra när jag tänker på det.

Det kan inte vara noralt att känna såhär. jag måste vara sjuk på något vis. Det måste bero på någon slags rubbning någonstans. Jag vill bara glömma dig, vill kunna gå vidare. det är ju längesedan vi sågs. En evighet sedan.

jag har verkligen försökt att tänka på andra. Har tillochmed flörtat med ett par stycken. Men jag känner mig falsk.

jag vill inte ha dig, inte egentligen. Men jag kan inte leva utan dig. jag vet att jag inte kan leva med dig heller. Du är inte den typen av män jag faller för. Du har ingenting av det jag söker, ingenting...

Du är ett svin, ett as. Någon att förakta. Ändå gråter jag varje dag inom mig över den förlust jag upplevt. Du gör mig hel, och så trasig...