Choklad
Vad är det med choklad som gör att man mår så mycket bättre om man äter det? Det söta, mjuka smaken som fastnar på tungan och gommen och som sprider sig i munnen med sin härlighet. Man kan alltid lita på att chokladen gör sitt jobb. Den ligger i skåpet och väntar på att man efter en dag som dennna plockar fram den, delar en bit och låter den sakta smälta i munnen. Sätter mig i soffan och tittar på ljusen som fladdrar i fönstret medan jag tar en bit till.
Jag vet att jag måste välja snart. Det hade varit så lätt om jag aldrig mött dig, samtidigt hade jag förmodligen ännu levt i ett miserabelt äktenskap. Du fick mig att inse hur tomt mitt gamla liv var. Egentligen har jag mycket att tacka dig för, men det skulle jag aldrig berätta för dig. Du vill inte veta det.
Jag försöker hitta andra, men det är inte lätt. Jag försöker sudda bort dig, men det går inte. jag vill verkligen ha dig, men ändå inte.
Jag jobbar mycket nu, och alla runt mig är oroliga, men jag kan ju inte säga att jag jobbar för att slippa tänka på allt det jobbiga som hänt. Visst är jag nere, visst är jag deprimerad, det är inte konstigt. Jag fick ett råd en gång. Man ska le minst fem minuter varje dag så kommer det av sig själv sen men vad hjälper det om man ler och ser glad ut när man är trasig inuti? Vem är det man gör lycklig då? Inte sig själv. Man ljuger bara.
Jag ler. Jag är glad. Jag kämpar väldigt hårt för den bilden av mig. Hur jag känner mig inuti är det ingen som bryr sig om, bara man är glad utåt. Jag började nästan gråta idag. jag träffade en vän som frågade hur jag mådde, och tittade in i mina ögon. Som om han verkligen ville veta. Jag mår inte bra, men jag blir snart bättre. Det går framåt, en dag i taget. det har gått bakåt tidigare, så jag mår bättre nu.
Jag saknar dig. Vill se dina ögon. Vill att du håller om mig. Vill känna att jag kan hålla av en person utan några krav på mig.
Jag tar en bit choklad till, tänker på dig. Låter den sakta smälta i munnen. Låter sötman sprida sig i munnen. Känner hur det strålar ut i blodet, detta som choklad har som gör att man alltid kan lita till att dagen slutar bra bara man tar en bit.
Jag vet att jag måste välja snart. Det hade varit så lätt om jag aldrig mött dig, samtidigt hade jag förmodligen ännu levt i ett miserabelt äktenskap. Du fick mig att inse hur tomt mitt gamla liv var. Egentligen har jag mycket att tacka dig för, men det skulle jag aldrig berätta för dig. Du vill inte veta det.
Jag försöker hitta andra, men det är inte lätt. Jag försöker sudda bort dig, men det går inte. jag vill verkligen ha dig, men ändå inte.
Jag jobbar mycket nu, och alla runt mig är oroliga, men jag kan ju inte säga att jag jobbar för att slippa tänka på allt det jobbiga som hänt. Visst är jag nere, visst är jag deprimerad, det är inte konstigt. Jag fick ett råd en gång. Man ska le minst fem minuter varje dag så kommer det av sig själv sen men vad hjälper det om man ler och ser glad ut när man är trasig inuti? Vem är det man gör lycklig då? Inte sig själv. Man ljuger bara.
Jag ler. Jag är glad. Jag kämpar väldigt hårt för den bilden av mig. Hur jag känner mig inuti är det ingen som bryr sig om, bara man är glad utåt. Jag började nästan gråta idag. jag träffade en vän som frågade hur jag mådde, och tittade in i mina ögon. Som om han verkligen ville veta. Jag mår inte bra, men jag blir snart bättre. Det går framåt, en dag i taget. det har gått bakåt tidigare, så jag mår bättre nu.
Jag saknar dig. Vill se dina ögon. Vill att du håller om mig. Vill känna att jag kan hålla av en person utan några krav på mig.
Jag tar en bit choklad till, tänker på dig. Låter den sakta smälta i munnen. Låter sötman sprida sig i munnen. Känner hur det strålar ut i blodet, detta som choklad har som gör att man alltid kan lita till att dagen slutar bra bara man tar en bit.
