royalle

Jag har bestämt mig. Jag har bestämt mig för att bara älska, bara slänga mig ut i det okända, svarta, främmande och skrämmande. Det som kan göra jätteont. Men kan det verkligen döda? Jag måste våga leva fullt ut. Jag måste våga ta för mig. Även om det kan innebära att jag skadar mig. Han har haft så lång tid på sig att be mig gå att han har försuttit chansen. Nu går jag inte utan protest. Nu stannar jag. Och älskar. 

 

Vi har det så bra att jag ibland blir knäpp. Kan det fungera såhär? Jag kommer adrig att släppa honom. Han är perfekt för mig. Han är allt som jag önskat. 

 

I ett år drygt har vi träffats. I några månader har jag bott här och jag kan inte se några fel. Hur kan det vara så? De små sakerna i början som jag såg har krymt och blivit till ingenting...

 

Jag släpper dig aldrig.

 

Aldrig!