royalle

För en månad sedan var jag med om något som vände upp och ner på hela mitt liv och när jag tänker på det så känns det som om mitt livs händelser sutligen nådde sin kulmen.

Jag orkar inte ens prata med folk. jag går till jobbet, och jag sköter mitt liv, men inuti är jag tom. Jag försöker att leva, försöker vara glad men hela tiden gnager tankarna. Äter upp min själ. Jag är rädd, men jag tror inte att någo egentligen förstår. Jag förstår det inte själv.
Jag har blivit väldigt orolig för allt. Jag vågar inte tala om var jag är, var jag bor eller vem jag känner. jag har sagt upp bekantskapen med massor av människor, flyttat till en annan stad och berättar inte vem jag är. det är knappt att jag presenterar mig när jag möter någon.

Jag är rädd. Jag har blivit väldigt, väldigt skrämd, och det gör så himlaont...