Klipp
Jag känner mig så dum. Hur kan jag tro att någon skulle vilja ha mig? Han är osäker säger han, jag klandrar honom inte. Självklart tvekar han. Jag ska låta honom vara. Låta honom ta kontakt nästa gång. Han ska få fundera och tänka på mig istället för att tycka att jag är jobbig. För jag är jobbig, och det vet jag. Jag måste låta honom längta.
Men varför bryr jag mig egentigen? kanske är det lättast om jag bara suddar ut honom. Lägger undan honom. Han blir lättare att lägga undan än dig, för du är som en vagel. Han är än så länge bara lite besvärlig. Jag vet inte om jag kommer låta honom bli mer. Just nu är det lättast att bara klippa bort honom.
klipp,klipp,klipp...
Vad fan skulle jag börja bry mig för? Det fattar ju vem som helst att det skulle bli fel. Det var bara dumt att uppmuntra honom. Jag skulle klippt direkt, inte gått med på att träffas. Då hade jag inte behövt att bry mig, och han hade inte betytt något för mig.
Du har gjort det med mig. Du har rivit ner allt jag byggt upp. Du fick mig att känna igen och nu har du fått mig att öppna mig inför en annan människa som kanske, eller nästan garanterat kommer att göra mig illa! det är ditt fel!
Hur kan jag vara så dum? Hur kan jag tro att det skulle vara ofarligt att träffa någon? Hur kan jag tro att jag skulle kunna hitta någon som vill vara med mig? Det är ju sant det jag fått höra hela tiden, att jag inte är något att ha. Att ingen vill ha mig för, jag är inte normal.
nu ska jag glömma detta. Jag ska placera honom i ett hörn där jag inte kommer att träffa honom. Där jag kanske slipper tänka på honom. Det kommer att göra ont, det gör det redan, men jag överlever. Sen är det färdigt med känslor. Det är färdigt med att vela. Jag kommer inte att bry mig mer. Jag vill inte mer nu.
Men varför bryr jag mig egentigen? kanske är det lättast om jag bara suddar ut honom. Lägger undan honom. Han blir lättare att lägga undan än dig, för du är som en vagel. Han är än så länge bara lite besvärlig. Jag vet inte om jag kommer låta honom bli mer. Just nu är det lättast att bara klippa bort honom.
klipp,klipp,klipp...
Vad fan skulle jag börja bry mig för? Det fattar ju vem som helst att det skulle bli fel. Det var bara dumt att uppmuntra honom. Jag skulle klippt direkt, inte gått med på att träffas. Då hade jag inte behövt att bry mig, och han hade inte betytt något för mig.
Du har gjort det med mig. Du har rivit ner allt jag byggt upp. Du fick mig att känna igen och nu har du fått mig att öppna mig inför en annan människa som kanske, eller nästan garanterat kommer att göra mig illa! det är ditt fel!
Hur kan jag vara så dum? Hur kan jag tro att det skulle vara ofarligt att träffa någon? Hur kan jag tro att jag skulle kunna hitta någon som vill vara med mig? Det är ju sant det jag fått höra hela tiden, att jag inte är något att ha. Att ingen vill ha mig för, jag är inte normal.
nu ska jag glömma detta. Jag ska placera honom i ett hörn där jag inte kommer att träffa honom. Där jag kanske slipper tänka på honom. Det kommer att göra ont, det gör det redan, men jag överlever. Sen är det färdigt med känslor. Det är färdigt med att vela. Jag kommer inte att bry mig mer. Jag vill inte mer nu.
