Du behöver någon bättre, jag behöver nån att hålla i.
Sältan. Tårarna. De som bränner men inte kommer, inte släpps fram. Varför gråta? jag vill inte känna, vill tillbaka till tiden utan känslor. det var enklare då. Lugnare Innan du kom.
Det finns fler som söker mig. Vad har jag i deras ögon? Jag ser deras blickar, deras händer då de tar min hand i deras. Den där blicken som undrar och vill fråga. Vem jag är. Jag får meddelanden i natten som säger att jag är önskad, att jag är saknad, men jag vet inte vad man ska svara. Hur kan man sakna någon man inte känner? Hur kan man önska mitt sällskap när jag inte är något sällskap att ha?
Jag trodde inte att jag var någon man ville vara med. Hur kan det finnas så många som vill umgås med mig? Jag har fått höra så länge att ingen vill ha mig, så vad är då detta? Var fanns de när jag ännu kände? Innan jag blev tom och kall. Var fanns de när jag behövde dem. Var fanns de jag behövde? Var finns den jag behöver nu? Jag har redan börjat backa. Jag ser på dem med skräck i blicken och jag försöker komma undan, men de snärjer mig. Händer som greppar efter mig, pockar på uppmärksamhet. Men jag känner inget. Var är glöden? var är den eld du väckte? Har den redan slocknat?
Väntar på den kalla friden...
Jag har förstått det nu. Jag har alltid valt den som känns minst. Den jag blir minst bränd av. Jag har aldrig valt den som fått min själ att brinna. Alltid valt den säkra. Better safe than sorrow...
Jag hade aldrig valt dig. Jag hade riskerat för mycket. Hade du velat ha mig hade jag flytt. Du väcker för mycket inom mig för att jag ska våga känna. Bättre med en annan. En som inte väcker några känslor, varken bra eller dåliga. Någon jag kan tycka om utan att tappa huvudet, utan att tappa kontrollen.
Jag behöver någona som kan leva med mitt skal, för själen låser jag in. Den får inte komma fram för den är för sårbar. Jag behöver inte dig. Du vill inte ha mig.
Det finns fler som söker mig. Vad har jag i deras ögon? Jag ser deras blickar, deras händer då de tar min hand i deras. Den där blicken som undrar och vill fråga. Vem jag är. Jag får meddelanden i natten som säger att jag är önskad, att jag är saknad, men jag vet inte vad man ska svara. Hur kan man sakna någon man inte känner? Hur kan man önska mitt sällskap när jag inte är något sällskap att ha?
Jag trodde inte att jag var någon man ville vara med. Hur kan det finnas så många som vill umgås med mig? Jag har fått höra så länge att ingen vill ha mig, så vad är då detta? Var fanns de när jag ännu kände? Innan jag blev tom och kall. Var fanns de när jag behövde dem. Var fanns de jag behövde? Var finns den jag behöver nu? Jag har redan börjat backa. Jag ser på dem med skräck i blicken och jag försöker komma undan, men de snärjer mig. Händer som greppar efter mig, pockar på uppmärksamhet. Men jag känner inget. Var är glöden? var är den eld du väckte? Har den redan slocknat?
Väntar på den kalla friden...
Jag har förstått det nu. Jag har alltid valt den som känns minst. Den jag blir minst bränd av. Jag har aldrig valt den som fått min själ att brinna. Alltid valt den säkra. Better safe than sorrow...
Jag hade aldrig valt dig. Jag hade riskerat för mycket. Hade du velat ha mig hade jag flytt. Du väcker för mycket inom mig för att jag ska våga känna. Bättre med en annan. En som inte väcker några känslor, varken bra eller dåliga. Någon jag kan tycka om utan att tappa huvudet, utan att tappa kontrollen.
Jag behöver någona som kan leva med mitt skal, för själen låser jag in. Den får inte komma fram för den är för sårbar. Jag behöver inte dig. Du vill inte ha mig.
