Det känns, här, i bröstet
Något är på gång. Något kommer att hända. Det känns, som ett tryck i luften runt mig. Något är fel.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt. jag vet inte om det kommer drabba mig, men någonting är på gång att hända och jag dras med som en båt utan åror och roder i en ström mot ett fall. Jag kan inte styra, inte fly. Jag är på väg mot något och jag vet inte vad det är.Och jag är rädd för att drunkna.
Jag har en träff i morgon med en främmande man. Jag vill inte gå, men jag måste. Jag måste ta mig ur det här hålet jag återigen ramlat ner i. Denna gången vet jag inte om du är där för att rädda mig.
Det är dags att ta tag i livet. Dags att träffa andra, bättre. Träffa någon som kan ge mig mer än vad du har möjlighet att ge mig. En familj, en gemenskap, vänskap, trygghet. Någon som kanske vill bygga upp ett liv med mig. Det spelar ingen roll vad jag vill ha för precis som det alltid varit i mitt liv så är det omöjligt att få allt. jag är glad om jag får något.
jag är glad med dig. Jag är Jag med dig. Men jag behöver mer, och jag vet att du inte vill ge mig det. Så jag måste söka någon som kanske inte får mig att brinna, eller som ens kan fåmig att skratta som du. Jag kommer aldrig hitta någon som kan ge mig det du ger mig, men jag kanske kommer att hitta någon som kan ge mig det du inte ger mig...
Du försvinner ibland. Kliver in i dimman och försvinner. Men i mitt huvud är du alltid kvar och fördunklar mitt sinne. Nu sitter du där och river fastän jag vet att du återigen krupit in i din grotta av något jag inte känner till. Vad är det som hänt? Varför är du så stängd. Du kan prata med mig, det vet du väl? Jag är här för dig. Jag bryr mig om dig. Jag vill ge dig en kram och en kys och säga att allt ordnar sig, men jag vågar inte. Du skulle inte tycka om det.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt. jag vet inte om det kommer drabba mig, men någonting är på gång att hända och jag dras med som en båt utan åror och roder i en ström mot ett fall. Jag kan inte styra, inte fly. Jag är på väg mot något och jag vet inte vad det är.Och jag är rädd för att drunkna.
Jag har en träff i morgon med en främmande man. Jag vill inte gå, men jag måste. Jag måste ta mig ur det här hålet jag återigen ramlat ner i. Denna gången vet jag inte om du är där för att rädda mig.
Det är dags att ta tag i livet. Dags att träffa andra, bättre. Träffa någon som kan ge mig mer än vad du har möjlighet att ge mig. En familj, en gemenskap, vänskap, trygghet. Någon som kanske vill bygga upp ett liv med mig. Det spelar ingen roll vad jag vill ha för precis som det alltid varit i mitt liv så är det omöjligt att få allt. jag är glad om jag får något.
jag är glad med dig. Jag är Jag med dig. Men jag behöver mer, och jag vet att du inte vill ge mig det. Så jag måste söka någon som kanske inte får mig att brinna, eller som ens kan fåmig att skratta som du. Jag kommer aldrig hitta någon som kan ge mig det du ger mig, men jag kanske kommer att hitta någon som kan ge mig det du inte ger mig...
Du försvinner ibland. Kliver in i dimman och försvinner. Men i mitt huvud är du alltid kvar och fördunklar mitt sinne. Nu sitter du där och river fastän jag vet att du återigen krupit in i din grotta av något jag inte känner till. Vad är det som hänt? Varför är du så stängd. Du kan prata med mig, det vet du väl? Jag är här för dig. Jag bryr mig om dig. Jag vill ge dig en kram och en kys och säga att allt ordnar sig, men jag vågar inte. Du skulle inte tycka om det.
