royalle

Jag finner ett lugn. Jag känner ingen press. Jag mår bättre nu när jag vet att du inte vill vara här. jag vill tro att detta var det sista så jag kan släppa dig. Ångesten kommer senare. Igår rev den mitt inre vid tanken på att inte träffa dig, men efter noga överväganden har jag bestämt mig för att inte vilja mer. Att inte tro eller tänka mer. Jag gör som i höstas, jag tar ditt minne och stänger in det. Då finns du alltid med mig som den som fick mig att känna livet igen, men jag behöver inte känna din närvaro. Jag kan glömma, eller plocka ner dig.

Ditt liv är ditt. Jag ska inte lägga mig i. Du kanske finner henne igen. Gräver fram kvinnan du bor med och ni får det bra. Jag hoppas det. Jag hoppas att du ska få det bra och att du ska få det liv du önskar. Jag förstår att det är svårt att slita sig från det man valt, jag har själv gjort det och hur man än gör blir det som att slita isär ett par siamesiska tvillingar. Man sitter så hårt fast och det gör ont hur man än gör. Så för din skull hoppas jag att du finner en väg att lösa det på. Antingen genom att återigen finna kärleken i ert förhållande, eller genom att finna styrkan att dra dig ur.

Jag hoppas du får det bra. Jag hoppas du finner det du söker. Bli fri om det är vad du vill, bind dig fast om det är det du vill. men lova mig att känna efter i ditt hjärta vad det verkligen är du vill. Ingen vet bättre än jag vad som händer om man fastnar i något man inte trivs med. Hur destruktivt det är för själen. hur svår själen är att laga och hur djupt ner i mörkret man kan komma. Utan mitt barn hade jag varit död. Utan dig hade jag aldrig tagit mig upp igen.