royalle

Men vad gör man då, när allt känns fel och tungt? Hela veckan har min professionella rock hängt och fladdrat på trekvart för att igår slutligen åka av och blotta min privata hud, mitt under lunchen. Helt naken och hudflängd satt jag där med professionalismen nedtrampad vid fötterna och kände mig som världens sämsta kollega.  Gråtande mitt framför de andra. Jag, som är så stark, som aldrig tappar fattningen. Jag som aldrig gråter eller tar illa upp har nu, bara under loppet av en månad gråtit flera gånger bara på grund utav en man som inte vet hur han vill ha det.

Så känslig blir man när man redan innan har fått sin självkänsla nerkörd i halsen. jag skyller inte på någon, eller något, men nog hade det känts bra om jag kunnat skaka om denne man och skrikit i hans öra.  Eller om jag kunnat åka till min ex-man och slängt upp min söndertrasade själ framför honom och frågat om det var så han ville ha det. Jag vet att det inte går, och jag vet att det inte är deras fel att jag inte kan hålla kvar min professionella rock de dagar då den är knäppt lite slarvigt eller då den hänger lite snett.

Jag drömmer ofta om att jag ska möta någon som du. Någon som förstår mig, som du. Någon som orkar med mig och mina gnagande tankar, så som du gör. Någon jag kan leva med resten av mitt liv, så som jag inte kan med dig. Men jag vet att det bara är drömmar.