royalle

Varför känner jag? Jag vill bara skaka av mig känslan, men den sitter där, klibbig på min hud. Känslan av honom.
Vi pratade idag, och allt var bra. Det kändes skönt efteråt att få veta att han tänkte på mig, att han bryr sig fastän han inte vet vad han vill. Men jag vill inte bli så glad. Jag trycker ner glädjen och tänker att jag inte får visa det för då kommer han att backa igen. Jag kan inte släppa tankarna på honom och det stör mig. Varför vill jag ha honom? Varför vill jag känna honom? Han är inte perfekt. Han har många fel. Men så är vi sådär läskigt synkade på vissa saker.

Men han är inte bra för mig för han väcker saker hos mig som jag inte vill veta. Jag blir ledsen över honom. Jag kan tillochmed känna svartsjuka och det skrämmer mig. Jag visste inte att jag var benägen att känna sådana känslor. Jag är osäker och rädd, och det gör mig skräckslagen. Under hela mitt liv har jag aldrig varit så osäker som jag är nu och det är ingen trevlig känsla.

Jag försöker plocka bort honom. Stirrar på den klibbiga fläck där han häftat sig fast och undrar hur jag ska få bort det. Det kommer att svida och det skrämmer mig. Men det skrämmer mig att veta att det kanske kommer att brännas ännu mer om jag en dag måste slita bort honom från min själ för att inte gå under. Jag känner på fläcken. Den sitter fastklistrad och jag pillar lite i hörnet. Kanske ska jag ta en bit i taget? Kanske ska jag börja med att inte tänka på honom när jag går och lägger mig? Försöka att ha en annan sak in tankarna det första då jag vaknar?

och jag undrar om jag smetat mig fast lika illa i honom. Och jag undrar om han tänker på mig på morgonen...


Kanske en stund
innan du går
igen
Kanske en känsla
i ditt innersta
Aldeles så lite
i en värld full av sår
som läker till en skorpa
men som hela tiden går upp

Kanske i en tår
som rinner på din kind
finns kärleken