royalle

Kanske är han den jag ska vara med. Kanske är han det inte. Kanske måste jag acceptera att alltid gå och undra vad han tänker. Men jag tror inte att han tänker så mycket och egentligenär det rätt skönt. Är det så jag ska göra? Sluta att tänka? jag har försökt så många gånger men man kan lika gärna försöka torka upp Atlanten. Jag kommer aldrig att kunna sluta grubbla. Jag är en grubblare.

Jag ska se till vad han gör och inte vad han säger, eller snarare vad han inte säger. Jag ska se de små tecknen, de som han nog ser som självklara. varför säga att jag är vacker? Det sa han för ett tag sedan och jag har inte ändrat på mig sedan dess så jag är troligen fortfarande vacker. Varför vill jag att han säger det igen? Han tycker jag är snäll, det säger han ibland, räcker inte det? Varför vill jag höra att han åtrår mig? Han gör säkert det för annars hade han inte velat vara med mig. Så logiskt.

Men jag vill höra det också. 

Jag är ibland helt galen på honom. Ibland tror jag att jag älskar honom, just därför att han är som han är. Men vad är att älska? Jag vill ibland att han ska säga att han älskar mig, men om han gjorde det vet jag inte hur jag skulle reagera.

Det jag vet är att om han någonsin skulle säga det så menar han det verkligen och det gör mig trygg.