royalle

...don't come easy.                                                             

Jobbar, och känner hur inspirationen försvinner i takt med hur du sakta rinner ut ur mitt liv.

Jag vill...så många saker, men jag vill verkligen få känna något, någon gång. Något sant och starkt. Något som inte gör ont och tar sönder mig. När jag tänker på hur jag är just nu så vill jag bara springa och gömma mig under täcket för jag har blivit det monster alla gömmer sig för. Men jag ligger inte under sängen utan jag står här. Jag står här och känner hur min ångest spränger inom mig.

Samtidigt vill jag inte känna något alls. Jag vill vandra runt och leva mitt liv i fred, utan störande smärta. För det går inte att leva utan att det gör ont, eller? Jag vill inte leva och ha ont. Jag vill att det slutar göra ont. Jag vill att någon tar bort det onda från mig. Jag vill att någon kommer och håller om mig utan att ställa krav på mig, men jag vill att det ska vara äkta. Famnen ska vilja hålla om mig för att jag är jag.

Finns det någon som är snäll på riktigt? Eller är det mig det är fel på? Jag gör att människor blir elaka som jag lever med. Jag ändrar på dem och gör att de vill såra mig eftersom jag sårar dem, eller? Jag måste ju ha sårat först, hur kan någon annars vilja göra mig så illa? Jag är nog ingen bra person och då borde jag inte försöka hitta någon som är bra och snäll, för jag kommer att förstöra honom.

Nu kommer rädslan krypande. Kylan sprider sig i mina fingrar och händer. Hur ska jag kunna ta hand om mig själv och hur ska jag klara mig genom detta? I min värld finns det bara en sak som tar bort smärta och ångest:
Fyll din dag, arbeta, och tänk inte.

Men varför var du inte där för mig?