royalle

Vad vill jag egentligen? Nu stod någon och väntade på mig. Jag som inte skänkt honom en tanke. Det är ditt fel. Vi har inget ihop, varför skulle jag inte kunna vara med någon annan?

Han dök bara upp, som om han väntat mig. Jag vill inte ha dig nu. Låt mig vara! Jag behöver någon annan, han är snäll, och kan ge mig allt jag vill ha. Närheten, vänskapen lika mycket som sängen. Han är snäll... Jag vill inte känna för någon, jag vill bara vara.

Jag kan inte träffa dig mer. Jag vet att vi kommer att träffas, och ganska snart, men jag vill verkligen inte. Det känns som om jag äntligen lyckats få bort det värsta av dig från mitt inre. jag har städat och fejat och skurat, och det mesta, inte allt, är borta. nu skaver det och svider lite, men det värker inte och jag drömmer inte längre. Men... 

...Kommer du närmare vet jag inte om jag kan släppa dig igen.




Kommer vi ses i helgen? Han vet jag jobbar, han frågade det. Det här är något som är bättre än dig, bättre för mig, bättre för alla inblandade. Det känns varmt och mjukt. Det gör inte ont, som med dig. Du känns taggig. Detta känns bra, som något jag kommer att tycka om.