royalle

...vad händer då?

Du tänker på mig. Jag är rädd. Skräcklagen. Alla regler har raserats, alla stöttor borta. Jag vill veta vad du vill med mig, samtidigt vill jag bara hålla om dig helt utan tankar, helt utan ansvar. Jag längtar tillbaka till din famn, dina kyssar, dina smekningar. Du får mig att känna och det är skrämmande. Jag har varit stängd så länge och du har börjat öppna mig...

 Det gör ont. All gammal smärta kommer krypande och jag kämpar med att försöka stänga igen. Hur gör du?

Hur kan du komma så nära?

Jag ser dina ögon, din egna tillslutna själ som gömmer smärta och minnen, precis som min. Jag ser din blick känner den skära. Känner den i mig. Jag känner dig så nära under skinnet. Där har ingen varit innan. Så nära släpper jag ingen.

Jag vet inte om jag vill kämpa mer. Jag vågar inte släppa in dig, men jag orkar inte hålla emot. Vad fan ska jag göra? Fly igen? Jag har sprungit hela mitt liv, jag orkar inte mer. Men orkar jag mer smärta? 

Du vet inte vad du gjort. Du kommer att rasera mitt liv. Käre gud, hjälp mig!