royalle

Så kommer tankarna, analyserna igen. De invaderar mitt huvud med frågor, tvivel, hopp och förtvivlan. Mitt bland alla snurrande tankar vandrar förnuftet kring och försöker skapa ordning. Det går sådär...

Jag vill att du ska veta... Du finns här, inne, i mitt huvud, alltid. Du är hela tiden med mig. Är jag med dig? Jag vill inget hellre än vara med dig. Inte hela tiden, men nu. Du har verkligen satt spår... Vad vill du ha av mig? Vad vill du att jag ska göra, och säga?

När jag tänker på dig slår mitt hjärta lite tyngre, lite snabbare. Min kropp blir varm och jag vill bara ha dig. Kanske är det bäst att sluta nu innan det går för långt. Innan jag börjar bry mig. Men det gör jag redan, bryr mig. Jag kan vara ärlig mot dig men inte nu. Först vill jag ha dig lite till. Jag vill känna på dig ett tag, sen ska jag berätta, och gå... Tyck inte synd om mig. Jag vet att du inte kommer att vara med mig. Jag vet inte ens om jag vill leva med dig.

Tankarna spinner runt i mitt huvud. Hur får jag dem att sluta?! Jag vill säga att jag älskar dig, men det vet jag inte om jag gör. jag känner dig inte. Allt jag vet att det mer och mer verkar passa. Vi är så olika, men ändå lika. Jag känner din kemi, kan inte låta bli att dras ner. Känner din styrka, vill ha den. Vill hålla om dig och aldrig släppa. Vill bara springa iväg och gömma mig. Säga upp dig helt, inte höra av mig mer. Jag klarar snart inte mer. Jag vill skicka sms, men vet att om jag gör det och får svar går jag under.

Du är en drog. Jag måste sluta ta den. Du är för bra för mig. Du är också en otrogen skitstövel. Varför bryr jag mig?

Men när du är här... Att få smeka din kropp, få känna din smak. Få ha dig nära och hålla om dig. i det ögonblicket älskar jag dig.