royalle

Drömde jag?

Var jag verkligen hos dig, med dig, i dig? Fick jag verkligen komma dig så nära? Släppte du mig verkligen så nära din själ? eller inbillade jag mig.

Jag såg en pojke, någon som vuxit upp för fort. Jag såg en man som ville ut. En man som var fylld av längtan, som sitter fast. Känslan av en fjäril mot rutan.

Du visade något jag inte trodde var möjligt. Jag såg den själ, din längtan och det gjorde ont.

Jag blir rädd när det bränner så. När det känns så mycket och jag inte vet vad det är. Jag blev rädd när jag mötte din blick. Jag blir rädd när jag tänker på den. Vill bara gråta och springa, men dras mot dig. Du har redan stängt igen och drar dig undan.

Vi är så lika du och jag. Vi stänger om oss, vill inte känna, vill inte ha ont. Vi vågar inte släppa och kasta oss ut i det okända. Det gör ont och man landar hårt varje gång. därför är det bättre att låta bli. Ändå sträcker vi oss mot varann och smeker kinden.

Jag känner ännu din doft i näsborrarna. En doft som jag aldrig kommer att glömma.