royalle

Att jag i många år levt ett falskt liv. Har vetat det länge men idag föll det ner i knät på mig som en bomb och ångesten hotade att spränga mig. Jag bearbetar min ångest och mitt liv men ibland kommer insikten om hur taskigt jag haft det fram och jag ser mitt liv klart och det klarar inte min hjärna att hantera. Idag kom ett sådant tillfälle och jag såg mig själv utifrån. Plötsligt förstod jag hur jobbigt mitt hjärta haft det och jag förstod varför jag är som jag är. Sedan kom känslorna och de for över mig om en stor våg och hotade att dränka mig. För att överleva fich jag stänga av och försvinna. Hur ska jag någonsin kunna bli hel igen?

Jag behöver dig här. Jag behöver något äkta, något som jag vet vad det är. Något att hålla fast vid när vågorna hotar att dränka mig och kallsup efter kallsup lockar mig till att sjunka ner i galenskapen och försvinna...

Jag stänger av och blundar igen. Trycker tillbaka insikten och känslorna till sitt hörne men plockar fram en liten bit att bearbeta. Det är så jag får göra, det är nog därför det blivit värre det sista. För att jag börjat bearbeta mitt liv.

Jag har slutat blunda och det är en smärtsam syn som möter mig...