royalle

Ångesten lättar, allt har lugnat sig och jag pratade med dig idag. Förstår vi varandra? Jag tvivlar, men hoppas att du förstår mig. Varför jag flyr in i det mörka ibland. Varför jag försvinner utan ett ord.

Jag fick rådet att skaffa en pojkvän och jag skrattade och sa att jag inte är någon vidare bra flickvän. Människor omkring mig chockas av mitt liv och ömkar mig, men jag vill inte ha medömkan. Jag vill bara få vara ifred.

Du lägger dig inte i, du dömer aldrig. Det gör mig trygg. Jag behöver inte spela för dig, inte lägga upp en fasad. Du är förmodligen den enda som får se den äkta mig, och jag tackar dig för att du finns för mig så att jag kan slappna av. Det finns ingen anledning att spela för dig, du kommer ändå inte att stanna så jag riskerar inget genom att vara mig.

Aldrig tidigare har jag känt mig så trygg som jag gör när jag tänker på dig och det vi har. Det är speciellt. Det är strukturerat och vi vet båda vad som gäller. Det är därför du skrämmer mig så när du ändrar på strukturen.

Jag vet att du tycker att jag är konstig och sinnesrubbad, men det bryr jag mig inte om. Jag kommer ändå att förlora dig.