royalle

Jag läste ett intressant repotage från P3 idag. Det handlade om skillnaden mellan kärlek och passion. Där stod det att passionerad förälskelse är ett psykotiskt tillstånd. Det kan jag skriva under på! Att det först efter att passionen lugnat sig och dopaminhalten sjunkit är möjligt att bygga en kärleksrelation efterom man då ser alla de dåliga sidorna hos partnern. (Källan: SR P3, Ligga med p3, 28 jan)

Tänk så har man hittat dem redan? Jag är ganska övertygad om att jag gått ner i passionsnivå med dig. Jag tror inte att jag ska spy när jag träffar dig, och jag blir inte helt knäpp. Det blev jag i början. Då var du kött för mig. Du gjorde mig svag genom att finnas till. Nu är du Du för mig. Du gör mig svag, men jag klarar av att äta efteråt. Jag har hittat massor av sidor jag inte tycker om hos dig. Jag har sett saker som borde få mig att vända. Men de är sidor hos dig, och därför tillhör de din personlighet och därför tycker jag om dem.
 
Du är en gåta för mig. Just när jag tror att jag listat ut hur du fungerar så gör du något som chockar mig. Du vänder på klacken och gör det med ett leende. Jag hinner precis ifatt innan du gör en ny vändning. Hur kan du vara sådan? Hur kan man inte känna någon som man känner så väl? För varje dag hittar jag nya skrymslen i din själ jag vill utforka. Du släpper in mig och det glädjer mig. Du stänger mig inte längre ute, bara svarar på det du finner lämplig och jag accepterar det.  kan det vara det som gör att du kan släppa in mig? Att jag accepterar att du inte berättar allt? Att jag förstår om du inte vill dela med dig av hela ditt liv? För att jag är likadan...

Jag fick en gång höra att det var otroligt att någon kan berätta så mycket om sitt liv utan att avslöja någonting alls. Jag har gjort det till en konst. Jag berättar gärna, och svarar på frågor, men själen delar jag inte med mig. Själen och hjärtat är mitt.

Därför är du speciell för mig. Du får mig att le, inte bara med munnen utan även inuti. Och jag kan le efteråt bara för att du varit här. Du gör mig glad. Gör att jag kan tänka att livet ändå kan vara värt att leva. Du drog mig långsamt upp ur det svarta djupa hål som börjat stänga mig ute, och utan att du visste om det spred du ljus i min själ. Därför hade jag så ont. Därför var jag så vilden. Du gjorde något jag aldrig upplevt tidigare, och jag visste inte hur jag skulle bete mig.

Så om du läser detta, förlåt mig. förlåt för att jag låtit dig dra ett lass som ingen ska behöva dra som inte står riktigt nära. Förlåt att jag lagt så mycket på dig. Förlåt att jag varit så jobbig. Förlåt att jag stört dig när jag inte skulle.Förlåt för att jag tjatat.  Förlåt för att jag inte kan vara hos dig nu. Förlåt för att jag inte drar dig ur ditt eget hål. Förlåt för att du är ensam. Förlåt för att jag inte har möjlighet att vara hos dig över jul.