royalle

Om jag hade vetat vad jag skulle säga
om jag hade vetat hur jag skulle säga det
hade jag bett dig att förlåta
Många timmar går utan att jag får ett svar
gjorde jag rätt?

Jag kontaktade dig idag igen. Jag vet att det var fel och du har inte svarat mig. Bara det är svar nog... Tänk att jag ändå hoppas... Vad gör jag den dag hoppet försvinner? Jag måste träffa folk, jag måste sluta tänka på dig, men hur? Vad tänker du egentligen om mig? Tycker du att jag är jobbig, eller blir du glad över att jag skrev idag igen? Hade jag bara kunnat läsa dina tankar för ett ögonblick så hade allt varit så mycket lättare att förstå.
Kommer det att bli bättre? Kommer det att bli lättare med tiden att glömma?

 Hur kan det göra så ont?
Varför gör det så ont?
Varför kan jag inte bara sudda ut minnet av dig från min hjärna? Jag vill slita av mig huvudet!

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att bli normal. Jag vet inte vad du har gjort med mig. Du har förgiftat mig. Jag tror inte ens att du fattar, eller snarare, du fattar inte hur ont du gjort mig! För första gången förstår jag de som skär sig i armar och ben för att få ut smärtan för detta är olidligt!