Är det moraliskt försvarbart?
Vem beslutar det? Du låtsas som om du inte känner mig och du har uttryckligen sagt åt mig att du inte tar några snedsteg, men ändå vill du att vi träffas? Du skrev att du inte tar felsteg i första taget, men vad kallar du detta? jag undrade om du tyckte det kändes OK men du svarar inte. Vem är den ansvarige? Är det du som har sambo eller jag som gör allt jag kan för att få dig att vika av från din väg? inget är heligt för mig känns det som. Jag vill bara ha dig, till nästan vilket pris som helst.
Jag skulle aldrig begära att du lämnade din fru. Jag är inte så viktig i ditt liv. Jag har ju bara funnits i det ett kort andetag. Vem är jag att ställa sådana krav?
Du ville träffas snarast och jag bad dig vänta. Nu vet jag inte om det är ett bra eller dåligt beslut. Hela min kropp skriker efter dig medan hjärnan ber mig glömma. Jag kan inte sluta tänka på dig. Så många frågor, och inga svar. Så mycket jag vill veta om dig och så mycket jag vill känna. Sitter också jag som en igel innanför din panna eller är jag som en klisterlapp du bara kan lägga undan när du är färdig? Jag vill vara innanför din hud dygnet runt, och inte lämna värmen där ens för ett ögonblick.
Nu sitter jag här igen och väntar på att du ka höra av dig. Det är det enda jag gör nu för tiden, väntar. På dig. På att du ska tycka att det är lämpligt. På att du ska vara ensam, och gud förbjude om man ringer.
Ändå accepterar jag detta. Bara för några minuters njutning och nätternas ljuvliga drömmar om kroppen som troligtvis aldrig kommer att bli min.
Jag skulle aldrig begära att du lämnade din fru. Jag är inte så viktig i ditt liv. Jag har ju bara funnits i det ett kort andetag. Vem är jag att ställa sådana krav?
Du ville träffas snarast och jag bad dig vänta. Nu vet jag inte om det är ett bra eller dåligt beslut. Hela min kropp skriker efter dig medan hjärnan ber mig glömma. Jag kan inte sluta tänka på dig. Så många frågor, och inga svar. Så mycket jag vill veta om dig och så mycket jag vill känna. Sitter också jag som en igel innanför din panna eller är jag som en klisterlapp du bara kan lägga undan när du är färdig? Jag vill vara innanför din hud dygnet runt, och inte lämna värmen där ens för ett ögonblick.
Nu sitter jag här igen och väntar på att du ka höra av dig. Det är det enda jag gör nu för tiden, väntar. På dig. På att du ska tycka att det är lämpligt. På att du ska vara ensam, och gud förbjude om man ringer.
Ändå accepterar jag detta. Bara för några minuters njutning och nätternas ljuvliga drömmar om kroppen som troligtvis aldrig kommer att bli min.