Bonde söker fru
Snart är det dags igen för denna tydligen omåttligt populära serien. Där samlas kvinnor och män som antingen tröttnat på stadslivet eller som behöver gratis stallplats för att slåss om dessa stackars bönder som under ett par veckors tid ska stå ut med dessa helt lantligt inkompetenta människor. Jag har inte följt serien regelbundet sedan det satt en kvinna (andra eller tredje säsongen) och drömde om ett "bo på lantgård" på österlen, medan den stackars intet ont anande lantbrukaren trodde att det var honom kvinnorna ville ha.
Jag tycker överhuvudtaget att tvprogram som går ut på att man ska välja bort människor man inte känner för att roa resten av befolkningen är helt förkastliga. Dessutom stör det mig oerhört att de lantbrukare som får vara med är noga utvalda för att passa tvkanalens fördomar och svenska folkets rosaskimrande och gulliga bild av lantbruk. Folk tror att de stora gårdarna, nybyggda hallarna och kompletta maskinparkerna är något som är norm bland lantbruken i Sverige. det är det inte. Men människor vill inte se att lantbruket är ett arbete med slit. Man vill hellre se dessa välskötta och gulliga ställen där man inte anar att lantbrukaren själv aldrig är hemma.
Varför har de inte hittat en partner? Jo för de arbetar jämt. Om man inte vet detta kommer det att bli en kalldusch efter ett par år. En bonde är aldrig ledig, inte ens om hen har enbart växtodling. Glöm charterresor annat än på vintern, om det inte är så att det finns djur av något slag, då kan man glömma den helt. Man kan ha tur och träffa en bonde som har massor av pengar, men tro mig, risken är minimal. Bönder är inte rika. De är sällan lediga och de är definitivt inte intresserade av att resa omkring.
Själv ser jag bara JD genom fönstret på traktorn eller då jag åker med honom i tröskan nu. Det är höst och från slutet av juli till mitten av december kommer vi knappt att ses. Om man inte klarar av det ska man inte bo med en bonde.
