royalle

I skoldebatten finns det inget mellanting. Återigen har det kommit fram en förståsgigpåare, och psykolog, som talar om vad våra barn ska lära sig och hur. Det är alltid någon annans fel. Nu är det föräldrarnas fel och lärarna får agera poliser och är naturligtvis helt oskyldiga. 

Enligt David Eberhard ska man som förälder och skolpolitiker gå tillbaka till 60-talets pekpinne och katederundervisning.

 

Vad jag vill framföra i debatten är frågan; vad är kunskap?

 

Är det att kunna säga exakt vilket år Gustav Vasa tog makten, eller är det att kunna redogöra för vad konsekvensen blev?

 

Är det att kunna räkna ut på pappret på rätt sätt hur stor volymen är på en uppritad cylinder, eller är det att kunna stå på en byggarbetsplats och diskutera med de andra byggarna om hur man på lättast och snabbast sätt kan räkna ut hur mycket vatten som får plats i vattenreservoaren framför dem?

Är det kanske bägge delar?

 

Är det viktigt att våra barn lär sig diplomati och demokrati? Är det viktigt att kunna gångertabellen utantill? Vad i livet NU förtiden är viktigt? vi vet vad som var viktigt på 60-talet och på 1800-talet när samhället såg ut som det gjore, men vad är viktigt i framtiden? Hur kommer det att se ut, och hur vill vi att det ska se ut? Vill vi kunna tänka själva, säga vad vi vill, ha kreativitet och fantasi nog att bryta oss loss från patriarkaliska samhällen och de styren som är diktatoriska och förtryckande, eller vill vi bli ledda och styrda mot ett mål någon annan sätter upp för oss?

 

Om man tittar på de länder som kommer högt upp i undersökningarna man refererar till, just nu PISA 2013, finner man att det är högpresterande skolsystem, samt skolsystem där en något mindre andel elever jämfört med Sverige har möjlighet att gå i skola, är de länder som lyckas bäst. Alltså, den som har pengar och motivation, samt tid att gå i skolan har möjlighet. I sverige måste alla gå i skolan.

 

Jag har inga siffror i huvudet, men man kan själv gå in och läsa på PISA om resultaten. Det jag kan tycka är märkligt är att vi som unika i världen till att bedöma elever efter kunskapsmål och att använda oss av en formativ bedömning i skolan ska jämföras med länder vars skolsystem till största delen är summativ. Med andra ord: Du ska komma ihåg vilket år kungen dog, inte varför. Du ska kunna tala om vad som står i texten, inte vad man menar eller vill med den. Du ska kunna räkna ut volymen på en kub, inte kunna se kuben som en byggnad, och absolut inte fråga vad du ska med den informationen till. 

 

Våra barn och unga är kritiska, frågvisa, nyfikna och intelligenta. De är demokratiska , diplomatiska och har lärt sig att alltid, alltid ifrågasätta. Detta gör att vårat land INTE styrs av en diktator. Det är INTE staten som kontrollerar allt vi gör och alla vet att om man ska bygga ett hus eller gå och handla så är det matte, samhällskunskap, geografi, bild, svenska och naturvetenskap, bland alla skolämnen man refererar till när man står och beslutar om vad man ska ha. Det vet inte en elev från Singapore!