Jag inser nu...
Var finns ni? Ni som stått vid min sida i alla år. Ni som jag trodde skulle hjälpa mig och stötta mig. Var finns ni? Vad hände? Varför är ni inte här?
Jag tänkte att ni behövde tid. Att ni behövde vänja er vid att jag inte finns hos min exman längre. Att ni behövde anpassa er till situationen. Men det har snart gått två år och jag inser nu att ni som var mina närmaste vänner inte finns kvar.
Att skilja sig innebär inte bara att livet vänds uppochner, eller att man får dåligt samvete för resten av livet. Inte heller innebär det enbart att man får ett mycket krångligare liv, nej, att skilja sig innebär även att ens vänner vänder en ryggen. Ska jag skämmas? Är det enbart mitt fel att det inte fungerade?
Varför finns ni inte kvar?
Två år. En finns kvar, men är det verkligen den som är min närmaste vän? Kanske inte, men det är helt klart den enda som var min sanna vän...